tisdag 29 mars 2016

Min påsk i bilder

Jag tycker om de flesta högtider. Högtider innebär oftast något program med människor jag tycker om och fastän man inte skulle ha något speciellt program finns en viss stämning i luften när någon viss högtid närmar sig, man ser den i gatubilden, folk pratar om det, "vad har ni för planer för x?".

Alla högtider är förstås olika. På vappen skall man festa, på midsommaren skall man vara på lande, julen firas med familjen osv. Påsken är speciell, den innebär inte så specifikt program om man inte räknar barnens program med påskhäxrunda och äggjakt. På påsken får man åka på semester. Eller också kan man inte göra något alls. För mig handlar påsken om memma, äggmålning hos Moman, påskhäxning med barnen, middag med Robis familj och lammfiol hos mamma. I år handlade den också om en tumisresa med Robi i Stockholm.

Och nu är påsken slut och allt handlar om den begynnande våren. Solen och pollensäsongen.
  (Jag är glad att jag inte själv lider av allergier, men alla ni som gör det: kämpa på, snart är sommaren här!)

Påskverkstad. Videkvistarna dekorerades med tyger och fjädrar. Ians favorit var de glittriga tygerna.


Palmsöndag. Två små häxor färdiga för en runda. Vi skulle till Moman på äggmålning och gick och knackade dörr i hennes trappa.
Moman fick resten av kvistarna som inte gått åt. Om det går som tidigare år så får vi dekorationerna hem på posten.

När dagarna är fulla med spännande program är det skönt när kvällsrutinerna är samma vanliga mysrutiner.

Påskmaskerad på dagis.

Det är länge sedan jag sträckläst en bok, men den här for på några dagar.

Mitt första besök på Vasamuséet i Stockholm. Imponerande.
En "liten" sallad på Jamie Oliver-restaurangen vid Stureplan.

Det har varit en filurisk påskhare och gömt allt möjligt gott i buskarna.


Årets första smörgåslunch vid picknickbordet på terassen.

I väntan på den traditionella lammfiolen njöt vi av den våriga laxsalladen hos mamma.

Kusiner är bäst.

Påsken kom och gick och vi fyller vardagen med små roliga saker.




lördag 12 mars 2016

Vårväder

Sol, torra trottoarer och rött fejs. Det är några saker som gör mig glad idag.

tisdag 16 februari 2016

Slapphet/energi

Idag har jag varit hemma. Ensam. Förde barnen till dagis på morgonen, Robi åkte iväg till Sthlm. Vad ska man göra med en dag som denna? Inte egentligen något jag måste göra, ingenstans jag måste vara. Bara här. Jag har haft såna här dagar tidigare men inte sedan årsskiftet. Snabb catch-up, jag började efter nyåret att jobba som försäljare på Efva Attling Stockholms finska Concept store som finns på Mikaelsgatan i stan. Jag trivs, jobbet är super och kollegerma likaså, men det är inte det som det här skall handla om.

Den här dagen har varit huippu så här långt. Efter att jag fört barnen gjorde jag en stund lite nödvändigheter dvs. lämnade in månadens timlista till jobbet och skrev några mejl. Och drack en kopp kaffe förstås. Sen tog jag några bitar choko med mig, plockade stickningskorgen ur hyllan och satt mig i soffan. Satte på en serie jag började titta på på Netflix för några dagar sen. Efter två avsnitt blev jag hungrig och gick och letade i kylskåpet. Hittade bara en låda med lite stekt ägg och potatis från igår, som jag aldrig egentligen hade tänkt att skulle bli uppäten, men som jag inte ville slänga i roskisen förrän den blivit dålig. Nåja, jag stekte två ägg till, värmde resterna och åt det med salt och smör, en favorit från tonåren. Ett avsnitt till, två rader choko och en till kopp kaffe. Bestämde mig för att stiga upp och städa lite men behövde ännu tjugo minuter Farmville på telefonen för att faktiskt komma upp ur soffan. Jag fick till slut på lite musik i öronen och fram dammsugaren ur sin gömma under trappan.

Dammsög med musiken så hårt att jag kunde sjunga så hårt jag bara orkade och ändå varken höra min egen röst eller dammsugaren och hade så roligt att jag nästan skulle ha hoppats på att någon skulle råkat komma på en oanmäld visit, samtidigt som det förstås skulle vara det mest genanta som skulle kunnat hända.

Jag har faktiskt njutit av denna dag av total slapphet kombinerat med en passlig mängd effektivitet och energi. Samtidigt har jag inte alls svårt att relatera till den här.


söndag 6 december 2015

En självständig hemmadag

Jag tycker om att gå på jobb. Jag tycker om jobbet och det är inte så jättehemskt att stiga upp klockan 04 bara jag går och lägger mig i tid. Det har blivit en ganska skön rutin att sitta på tåget på morgonen med en handfull andra mänskor och lyssna på musik och sticka.

Men idag var det ganska skönt att få sova till klockan 7. Jag vaknade av att Erika klättrade ut ur sin säng och hon och Ian började leka i deras rum. Mysiga ljud hördes medan det var underbart att få ligga stilla under täcket ännu en liten stund. Sen var det hemtrevligt att stiga upp och i lugn och ro laga ett ordentligt bacon&ägg-morgonmål och sitta ner hela familjen tillsammans och njuta av varandras sällskap.

Under de två veckorna jag jobbat har jag redan lärt mig att uppskatta allt detta morgonpyssel som jag tidigare tyckte var lite jobbigt. Säkert tycker jag det är tungt igen när jag gör det varje dag igen efter årsskiftet när jobbet tar slut, men just nu tycker jag det är ljuvligt.

Glad självständighetsdag åt alla! Erika fick en balklänning av Momi när vi var där på glögg igår. Ikväll får vi se om Presidenten får besök av någon i lika fin festblåsa.


onsdag 25 november 2015

På jobb

Jag sitter i tåget på väg hem efter min andra arbetsdag. Igår började jag på Stockmann i Helsingfors centrum som julhjälp. Min titel är 'myyntikunnostaja', jag vet inte vad det heter på svenska. Jag är placerad på avdelningen för damernas underkläder. Jag förbereder och lägger fram produkter för försäljning. Idag har jag hängt upp strumpor, fyllt på med underbyxor och bh:ar och satt stöldalarm på pyjamasar och underkläder. Jag har aldrig behandlat så mycket spets som jag gjort dessa två dagar. Dessutom har jag fått åka Paternoster-hiss. Den stannar inte, den bara rullar på. Och jag kan berätta att varuhuset är en labyrint och alla våningar ser likadana ut backstage. Det kommer antagligen ta flera veckor innan jag slutar tappa bort mig.  

Själva jobbet är roligt och arbetskamrarerna verkar som ett bra gäng, men arbetstiderna är inte helt kloka. Jag jobbar fem dagar i veckan kl 6-10. Idag har jag stigit upp kl 04.00. Det ledsamma är att jag inte ser barnen på morgonen. Jag får inget mys och inga varma kinder mot min kind. Inga rufsiga barn ropar efter morgonmål och vägrar klä på sig. Jag smyger ut i natten med en smörgås jag lagat kvällen innan. Men det är bara för en tid. Efter nyår blir det igen dags att hitta på något nytt.


måndag 16 november 2015

Söndagsutflykt

Det gråa vädret har inte precis inbjudit till så mycket utomhusäventyr den senaste veckan. Jag märker att jag har varit trött och inte riktigt orkat med några utflykter. Det gråa vädret gör en trött och oinspirerad och så orkar man inte ut genom dörren fastän man nog vet att om man bara gick ut skulle man må bättre oberoende av vädret.

Igår sade jag högt medan vi lagade fattiga riddare till morgonmål, barnens favorit, att jag nog MÅSTE fara på länk. Om man säger något högt, måste man nämligen göra det. Haha, det funkar nog inte alls alltid. Men igår fungerade det. Efter att riddarberget blivit slukat klädde hela familjen på sig och packade in sig i bilen. Destination: Oitans Angry Birds-park och rekreationsområde. Väl framme rusade barnen med far till lekparken medan jag sökte mig till konditionsrutten. Så skönt med lite skogsluft och ordentlig motion.


5,4 km senare dök en väldigt uppfriskad och rödkindad mamma upp i parken och hittade väldigt glada barn och en fantastisk utsikt över den spegelblanka bodomsjön. Och vädret var sen inte heller så grått som det sett ut som.





måndag 26 oktober 2015

Hurra för 100!

På senaste tiden har jag sparat på bläcket och inte skrivit så ofta. Som arbetslös är det hårda tider. Skämt åsido, bloggivern kommer och går och jag är inte den som gör sånt jag inte vill om jag inte måste. Jag skriver hellre ibland, när jag känner mig inspirerad och som att jag vill dela med mig av något, än att jag fyller bloggen med inlägg som bara är just det, fyllning.

Också i denna sparsamma takt har jag i och med detta inlägg publicerat 100 gånger på denna blogg. Det tycker jag är värt ett Hurra!

Den här bloggen är mitt ställe att dela med mig av mig själv, min familj och min vardag åt er som är intresserade av att läsa. Det är ett forum som passar mig. Jag har inget emot att synas på fb och instagram (du hittar mig där som limppan), men syns där hellre som ett ögonblick. Här har jag chansen att tala ut. På mina egna villkor. Och du, min kära läsare, är min lyssnare.