Syltade tomater

Fick äntligen mina gröna tomater syltade. Jag fick dessutom hjälp med att snoppa dem. Det är alltid roligt när man hittar en uppgift åt Ian som på riktigt är till nytta och som han klarar av och gärna gör.

Dessa syltade tomater borde vara goda till biff eller gryta, men det återstår ännu att se. Eller smaka. det återstår att smaka, ju. Men de håller i ett år så åtminstone några släktingar kan vänta sig detta i julklapp.

De här tomaterna kom undan. De får leva upp till sin potential och bli röda och söta.

Borta bra

Det var en väldigt glad tjej som väntade på oss igår när vi kom och hämtade henne från Grandma och Grandpa. Hon visste inte vad hon skulle göra med sig själv när hon efter en hel dag utan mig äntligen fick komma i mammas famn. Hon skrattade och klättrade och sprattlade så att alla som såg henne bara började skratta med.

Den här bilden är inte från igår, men ungeför såhär såg hon ut när hon fick syn på oss.

Vi fick gå på bröllop i lugn och ro. Det var ett mycket vackert brudpar. Det är nog lite underligt att gå på ett bröllop där man endast känner en person, brudgummen. Men det var en rörande ceremoni och vi hade trevliga bordskamrater så roligt blev det ju i alla fall.

I morse var det dags att åka och hämta Ian från Momi. Där stod en till glad och hoppade jämfota när jag och lillasyster kom klättrandes upp för trapporna. Det är nästan det bästa med att ha barnen och skötas, deras miner när man kommer efter dem.

Det här hann vi med innan vi åkte iväg. Följande försök blev ännu en våning högre innan det kraschade.

Sen plockade vi Momi med oss och åkte på köttbullslunch till Ikea. Därifrån plockade jag med mig en massa saker som jag "absolut behövde". Som vanligt.

På agendan står fortfarande de syltade gröna tomaterna. Jag har inte ännu heller lyckats köpa ingredienser till dem, men det börjar bli skyndsamt för de gröna tomaterna kommer inte att vara gröna särskilt länge till.

Frosten

Det har varit upptagna dagar på sistone. På onsdagen vaknade jag till en väldigt kall morgon och belv förstås genast orolig för mina fina pumpor. Och visst såg de sorgliga ut när jag såg dem genom fönstret. Som tur verkar de ha klarat den första frosten, nu är bara frågan om jag hittar någonstans att förvara dem tills de skall användas till kalaset om två veckor.

Tomaterna såg ut att ha klarat sig men igår när jag gick ut genom dörren insåg jag vad frosten hade gjort åt dem. Plantorna hade inte klarat sig lika bra och alla tomaterna låg på terassen. De hade lossat från klasarna. Nå nu blir det aktuellt med recept för gröna tomater. Jag skall prova på inlagda syltade tomater. Skall bli spännande.

Imorgon blir det bröllop och en första längre barnvaktningstid för Erika. Ian klarar ju sig utmärkt, honom behöver man nästan inte oroa sig för mera. Fast det gör jag förstås ändå. Jag berättar mera sen hur det har gått, i det här skedet är det väl bara att hoppas på det bästa.

Att vara eller inte vara sjuk?

Ian har haft hosta sen veckoslutet och på natten när jag låg och lyssnade på ett av hans hostanfall beslöt jag mig för att hålla honom hemma från klubben idag. Jag har förresten svårt med det här att veta när man själv eller barnen är så sjuka att man skall stanna hemma. Hosta? Snuva? Feber? Eget ork? Vad andra tycker om ens sjuklighet? Vad är det som avgör? Kommentera gärna om du har någon bra tumregel.

Jag tänkte att vi skulle vila oss. Ta det lugnt. Det är bara ganska svårt att det lugnt med en tvååring. För att inte säga OMÖJLIGT. Men som tur var hjälper frisk luft mot allt möjligt bus.

Men fy vad det var kallt. Och blåsigt. Vi borde ha haft vantar på oss. Winter is coming.

Fredagsblingo

På fredagen hade jag visning hos mamma. Här är mina två modeller för kvällen. Katten Agnes hjälper att framhäva HOME-dynornas hemtrevlighet och Erika modellar Bruno velouroverallen i höstens fräscha gråa toner.

Den färdiga produkten

Nu är alla smörgåstårtorna uppätna. Igår var det fest och idag var vi och åt upp det lilla som fanns kvar till lunch. Jag lagade allt förutom garneringen på fredagen. Sedan var det inte så mycket kvar av arbetet på lördagen. Här är lite bilder från kaosköket. 

 Smörgåstårta á la Club Sandwich dvs med en fyllning av grillad höna, bacon och soltorkade tomater i majonnäs och yoghurt.

 

 

 

 Vegetarisk smörgåstårta med soltorkade tomater, basilika och äpple. Jag använde mig i stort sätt av samma recept som Club Sandwichen ovan. Jag ersatte hönan, baconet och gräslöken med äpple och basilika och dekorerade med oliver, tomater och basilika. Det blev en riktigt bra kombination av smaker.

 Sist men inte minst: Smörgåstårta med räkor och ägg. Den här gjorde jag efter ett recept som också innehöll lax, men jag modifierade det ganska mycket. Om du vill ha detaljer är det bara att kommentera så är jag mer ingående. Den här kakan glömde jag att fotografera när den var färdig, vid det laget började det redan vara lite tidspress. Om vi hade varit på festen i tid hade jag kunnat ta en bild av det underbara dukade bordet men eftersom vi var 45 minuter för sena var största delen av tårtorna redan uppätna.

 

Det här är inte samma räktårta jag lagade igår men den är dekorerad på samma sätt förutom att det inte fanns dill i "målningen" som tårtan på den här bilden.

 Smörgåstårtorna hade god åtgång och feedbacken var mycket positiv. Kanske jag borde börja driva min egen amatörcatering. Hehe.

Tårta, mer tårta och ännu mera smörgås

På dagens program står smörgåstårtor. Tre stycken olika skall stå färdiga för, så när som på dekorering, i kylskåpet om några timmar. Min svägerska skall ordna 70-årskalas åt sin svärmor och jag agerar catering. Det är roligt att fixa, smörgåstårtorna blev bekanta i och med Erikas dop så det är inte helt nytt. Vi får se om de blir lika bra.

På kvällen blir det sedan Blingo hos mamma. En sån här dag skulle vara ganska siisti att dra igenom med mer än tre timmar sömn, men kaffekoppen är min vän. Och lakupåsen. Nu är det bara att kämpa på!

Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig?

Hur många vänner har du som du någon gång varit jättenära med och som det nu är flera år sedan du sett? Varför har det gått så? Kommer ni inte överens längre? Har det hänt något dramatiskt? Eller träffas ni med några års mellanrum och varje gång känns det som om man kan umgås som om man senast sågs för en vecka sedan?

Jag har många vänner som jag inte träffar nära på så ofta som jag skulle vilja. Mest är det mitt eget fel. Jag hinner helt enkelt inte. Och jag är dålig på att ringa upp folk. Och så är jag faktiskt lite rädd att de ska tänka: varför ringer du riktigt till mig, inte umgås vi ju längre?

Men den här gången var det jag som blev uppringd. En vän ringde för att säga grattis på födelsedagen och då passade jag genast på att bjuda hit henne på lunch. När jag nu en gång hade henne på tråden. Vem vet hur länge det hade tagit innan jag lyckats samla mig tillräckligt för att ta kontakt igen. Dessutom går hon omkring med en tickande mage så det gällde att passa på medan det var lätt att träffas.

Idag var hon här. Vi har inte setts på länge, jag kan inte ens komma ihåg när vi senast sågs. Hon har träffat Ian men då var han miniliten så det är åtminstone 2 år sedan. Men efter att hon varit här i ungefär 2 minuter kändes det inte alls som om det gått år sedan senaste träff. Det gör mig verkligt glad att vissa vänskaper inte går förlorade, de är bara på paus.

Slänger in ett lätt recept på ugnshönan jag lagade åt oss att äta. Den här hittade jag i Lantliv Mat & Vin, som förutom Hbl är den enda tidningen jag prenumererar på. Det är ett Jamie Oliver-recept, som jag följde nästan helt och hållet, vilket är väldigt ovanligt för mig. Bakelser stod gästen för, men de såg så goda ut att vid det skedet som jag tänkte på kameran fanns bara smulor kvar.

Höna i ugnen 5-6 portioner

6 kycklinglår
4 tomater
2 paprikor, olika färger
2 rödlökar
4 vitlöksklyftor
olivolja
balsamvinäger
färsk timjan
salt och peppar

Dra av skinnet från kycklinglåren. Skär grönsakerna i stora bitar. Lägg allting på en djup ugnsplåt. Häll över 2 matskedar olivolja och lika mycket balsamvinäger. Krydda med timjan och rejält med salt och peppar. Rör om lite men se till att hönan inte täcks av grönsakerna. Grädda i 180° i en timme eller tills hönan är gyllenbrun och genomstekt. Ös med saften från plåten med jämna mellanrum. Servera till exempel med couscous.

Hösten

Jag tycker om alla årstider. Jag blir alltid lika glad när de byter. Nu är hösten här och vildvinet som klättrar uppför husväggen är grannrött. I trädgården finns ännu några zucchinin och pumporna måste väl snart skördas innan frosten tar dem. I äppelträdet hänger äpplen och väntar på att bli äppelmos och jag sitter inne och njuter av en kopp kaffe. När jag går ut får jag sätta på någon skön tröja och en halsduk och på menyn för den här veckan står åtminstone en gryta.

Födelsedag

Hurra vilken rolig födelsedag jag hade igår. Jag blev, som önskat, väckt med sång och fattiga riddare på sängen. Och fick till och med en jättefin present (två vackra iittala skålar att fota snärtiga grötportioner i till grötbloggen) fast vi talat om att jag skulle få ett nytt kylskåp, så jag väntade mig inga paket. Dagen fylldes av fb-grattisar, textmeddelanden och uppvaktningstelefonsamtal, för att inte tala om blombuketter som levererades personligen. Vilken tur jag har som är omringad av så många fina mänskor.

På kvällen, eller eftermiddagen eftersom många småbarn var inblandade, firade jag med goda vänner och skumppa. Jag provade för första gången på pulled pork med coleslaw enligt Jamie Olivers recept. Mums vad det blev gott! Fast jag lämnade bort den sista fasen där man skulle krydda köttet med chili och cayennepeppar för det skulle antagligen inte ha varit så barnvänligt efter det. Dessutom hade jag inte lust på chili. Och jag hittade inte någon hel skuldra att tillreda men två bitar á 1 kg blev riktigt bra men de blev färdiga på en timme mindre, dvs koktid 5 timmar. Rekommenderar varmt, detta kommer att lagas på nytt!

Tack till alla som kom ihåg mig, nästa år blir det väl ordentlig fest med klackarna i taket.

Jag tycker så mycket om födelsedagar att det är en otrolig lyx att i och med barnen ha två extra födelsedagar per år. Snart är det dags för treårsdag och det ska bli minst lika roligt.

Fredag

Det har varit en lång dag. Började dagen med att laga iväg oss till Habitare med Daniela. Jag är inte särskilt inredningsintresserad men nu är det ju ändå riktigt trevligt att titta på fina saker. Men design är nog bara så fruktansvärt dyrt. Våra favoriter var de jättestora dynstolarna. Ian hittade äntligen något att klättra på och jag kunde lägga mig ner så att Erika kunde klättra på mig.

 

På kvällen åkte Robi iväg på en arbetskamrats avskedsfest så jag sköter kvällssysslorna solo. Nu sover ett barn och det andra kryper omkring ännu en stund. Nu är det dags att avsluta dagen med lite metrilaku, som förresten bara är 70 cm lång, och Vera Stanhope.

Tills imorgon har jag beställt väckning med sång och french toast. Tack för idag.

En god natts sömn

Ganska länge har det nu varit så att om jag helt och hållet låter bli att planera något program för oss på dagen så blir det total katastrof. Trött orkar jag inte umgås tillräckligt aktivt med barnen och Ian har tråkigt och börjar busa och jag blir oproportionellt irriterad och allt bara kör fast.

Men inatt har vi sovit gott. Hela gänget. Pojkarna sov hela natten och Erika väckte mig bara två gånger. Och efter en fullsspäckad vecka verkar barnen dessutom själva njuta av att ha en hemmadag. (Förstås nu när jag tog fram datorn så blev det genast lite kaotiskt) Men vi ska i alla fall ta det lugnt, kanske prova en ny gröt till grötbloggen och leka, fast jag inte är en jätteivrig lekare.

Imorgon bär det av till Habitare med Storsyrran genast på morgonen så då blir det full cirkus igen.

Smulpaj och blixtexperiment

Jag fick för mig att en plommonpaj skulle vara något riktigt extra lyxigt så jag beslöt mig för att slänga ihop en enkel smulpaj. Hittade ett recept på nätet men eftersom jag inte hade alla ingredienser som hörde till och eftersom jag tycks vara inkapabel att följa recept så blev det nog något helt eget igen.

Plommonsmulpaj

Till degen:
150 g smör
2 dl socker
3 dl mjöl
2 tsk bakpulver

Till fyllningen:
300 g urkärnade plommon
1 dl farinsocker
1 msk potatismjöl

Vispgrädde

Smält smöret. Blanda ihop alla ingredienser till degen i en skål. Sätt plommonen i en liten pajform. Strö över farinsockret och potatismjölet. Smula degen ovanpå plommonfyllningen. Grädda i 225° i ca 30 min. Ugnar är olika och om din paj börjar se guldbrun ut efter bara 15 minuter, kan du dra ner värmen till 200° och sätta folie över pajen så den inte blir vidbränd. Följ med.

Skeda upp lite varm paj på tallriken och lite vispgrädde på så är läckerheten färdig att ätas.

Svårigheten att lyckas med bilderna på pajen sporrade mig till att plocka fram blixten till kameran och lite prova mig fram. Mitt problem med att ta bilder är att jag inte egentligen förstår mig på kamerans inställningar utan alltid bara improviserar. Nu också resulterade blixtexperimentet i en rad väldigt olika grader av ljus... Men vi hade ganska roligt fast det är ganska utmanande att fota någon som helst bara skulle smaka på kameran.

"Det var inte jag..."

Plommonskörd

Vår granne har ett plommonträd som fått massor med frukt i år. Men hon bor inte där, hon renoverar. Som tur har min andra granne passat på att komma överens om att vi får plocka plommonen, om vi plockar lite åt henne också. Win-win. Så ena grannen plockade plommon åt andra grannen och jag tog stegen och plockade det som de andra inte räckts till. Ett halvt ämbar plockade jag och nu satt jag igång med att laga dem till något. Första projektet var att laga hälften av dem till marmelad. Och här kommer det väldigt komplicerade receptet för den mycket goda marmeladen.

Plommonmarmelad (3 stora burkar á ca 3 dl)

1,5 kg plommon, kärnor och allt
9 dl socker
2 dl vatten

Skölj plommonen och sätt dem i en stor kastrull med vattnet och sockret. Koka tills de blir mosiga. Mosa lite med en potatisstöt för att frigöra kärnorna. Nu börjar det roliga. Plocka bort kärnorna som flyter upp till ytan. Det tar en god stund men det är ändå mindre jobb än att kärna ur färska plommon. När du är säker på att du fått upp alla kärnor, koka marmeladen lite till på högre värme. Häll sedan upp på steriliserade burkar.

Tips: Att koka glasburkar är ganska störande och kräver en ganska stor kastrull. Min mormor tipsade mig om hur lätt det är att sterilisera glasburkar genom att sätta dem i en het ugn några minuter. Locken kan man sen lätt koka i en mindre kastrull.

Tips 2: Om du köper plommon för att laga marmelad, välj en större sort än den som växer på grannens träd. Det är en och annan kärna som skall plockas ut när man använder så här små plommon. 

Det andra jag lagade idag var likör. Det är jätteenkelt men det tar länge. Nämligen 3-5 månader. Men lagar man den nu kan man gott ge den i julklapp. Äntligen fick jag uppanvänt den sista kossun från vårt bröllop. Det är bara en vara som inte går åt i detta hus.

Plommonlikör

300 g hela plommon
1 dl socker
ca 7 dl sprit

Skölj plommonen och sätt dem i en glasburk med skruvlock. Det måste vara tätt. Häll på sockret och spriten. Sätt på locket och vänd upp och ner några gånger så att sockret blandas. Den följande veckan skall du vända på burken dagligen tills sockret löst upp sig helt. Låt sedan stå 3 månader. Sila likören genom melittapapper och låt eventuellt stå ännu en månad.